Jag fick upp ögonen för det under ett skolarbete i gymnasiet. Jag berördes djupt av dess innebörd. Hur en människa kan vara kapabel till att utföra något så fruktansvärt. Självklart är det folkmordet i Rwanda jag pratar om. 1994 mördades 800 000 rwandier under hundra dagar, av sina medmänniskor, sina arbetskollegor, sina granner, sina "vänner" - en hetsjakt i rekordfart. Tutsier och hutuer hade levt sida vid sida i symbios i hundratals år tills FN antog sig landet för att bygga upp det. Försöket resulterade i landets segretion och följdes av ett kokande hat så grovt från hutuernas sida att nära en miljon tutsier fick sätta livet till. Den nötta hierarkin hade störtats, och nu var det arbetarnas tur att se ner på sina forna bönder.

Familjer gick ut på räder i grannhusen, länsade sina offer på värdesaker och kläder och klubbade sedan bokstavligen ihjäl dem. Hutuer slog vad om könet i den gravida mammans mage, och tog sedan reda på svaret med hjälp av en machete. En organiserad slakt tog fart, med order från statsmakten, utan att västvärlden gjorde några hedervärda försök att stoppa vad som komma skulle. Det finns inga ord att beskriva en sådan händelse med. Det ligger så nära i tiden, men alltför få är medveten om dess existens.


En av hjärnorna bakom detta dåd har nu gripits. Det var då på tiden. Men ett dåd likt detta kan nog aldrig få upprättelse nog. Har ni inte sett Hotel Rwanda - se den. Eller läs Men jag överlevde av Révérien Rurangwa. Så kanske ni förstår vad jag menar. Kanske att ni känner er som en ny människa.