Jag är så otroligt glad att jag bor där jag bor. Eller okej - inte så glad att jag måste ta en jobbig nattbuss för att komma hem till min sköna säng, och vandra den långa vägen från busshållplatsen i bäckmörkret. Men så vände jag min blick upp mot himlen, och fyfan vad vackert det var! Miljonstals med stjärnor som gnistrade ikapp i kolmörkret. Jag blev helt hänförd och blev tvungen att stanna upp i iskylan bara för att beundra natthimlen.


Spanar ni riktigt noga ser ni nog karlavagnen...